Elin Sånnevall

Åh jag vet inte om det är alla hormoner men jag känner mig så blödig.. jag älskar bebisen i min mage så extremt mycket, det känns nästan läskigt. Jag känner redan nu att jag kommer göra allt för denna unge! Skulle något hända så kommer jag ju gå under. Usch, hemska tankar men kan inte låta bli att slås av dom ändå då det faktiskt händer ibland.. sånt som inte får hända.

 

Jag blir så glad för varje rörelse, för varje spark och för varje liten grej som visar att "här är jag". Och när jag kollar på ultraljudsbilden på min bebis så blir jag så kär, jag är nog lite partisk dock men jag tycker bebis är sååå fin! Lilla näsan och munnen, som är på pricken lik sin pappas.

 

Så svårt ändå att förstå att den personen jag älskar mest i hela världen, och jag, ska få en egen bebis!!! som bara är våran, som vi ska uppfostra och älska, som vi ska göra allt för. Så svårt att beskriva. Så länge jag har längtat efter det här och det ska äntligen få bli verklighet, jag ska bli mamma! Eller ska bli, jag är mamma redan ju.

 

Idag är det 69 dagar kvar till beräknat datum och jag längtar mer än någonsin. Men jag kommer ändå sakna att vara gravid, denna jobbiga foglossningen är så värt det när man får tillbaka så mycket och ännu mer sedan när bebis är ute.

 

Mamma och pappa längtar efter dig, våran älskling ❥