Elin Sånnevall

Jag har så svårt att förstå att vi ska ha en liten bebis hos oss om bara några månader! Det känns helt overkligt, någon som vi ska ta hand om, uppfostra, älska. Jag har fortfarande svårt att förstå att jag har en bebis i min mage, trots att jag känner rörelser och sparkar flera gånger om dagen! Och vi har sett den fem gånger på ultraljud, men ändå är det så svårt att greppa. Det är så stort.

 

Jag är en sån person som tänker långt fram i tiden, jag har redan börjat tänka på första gången man ska lämna ifrån sig bebis (vilket förmodligen kommer dröja om jag känner mig rätt..), tänk första gången bebis ska börja på förskolan? Okej, det är typ två år dit men ändå.. Det gör ont att tänka att man inte ska spendera hela sina dagar med det bästa och värdefullaste man har, att lämna ifrån sig den som man älskar mest. Usch, jobbiga tankar men en dag kommer det bli verklighet. Men först kommer både jag och F njuta av föräldraledighet med den lille ärtan.. haha, vill säga ärta för det är typ så stor den är för mig.. men i själva verket är ju bebis närmare 30 cm lång nu! Absolut ingen liten ärta alltså, hihi.

 

När jag kollar och jämför bilder med hur stor bebis är nu jämfört med i början, förstår jag varför jag måste springa på toa minst en gång i timmen vaken tid, och två ggr på nätterna. Kissblåsan trycks ihop väldigt mycket numera! Kissblåsan är den rosa saken nedanför livmodern (om någon var osäker :p)

 

Här är vecka 4.