Förlossningsberättelse
Måndagen den 10 juli så begav jag mig till barnmorskan för en vanlig kontroll, mäta magen, väga mig, prata allmänt och skriva förlossningsbrev. Jag hade då prick två veckor kvar till beräknad förlossning, vecka 37+6 var jag i.
När jag kom dit hade jag med mig mitt urinprov som varje gång, vi pratade lite om hur jag hade mått sen sist och tog blodtryck. Nu var mitt blodtryck högt igen, 140/85. Det är egentligen inte superhögt men två veckor tidigare var det 120/65 så en förhöjning. Och mitt urinprov såg inte så bra ut, det hade blivit en 2a i äggvita.. har legat på 1+ i några veckor men nu var det också högre. Det är två symptom på havandeskapsförgiftning så min barnmorska ringde till förlossningsjouren och dom ville jag skulle komma in på mer kontroller.
Väl inne på specialistmödravården så fick jag lämna ett till urinprov, samt göra CTG-kurva och ta blodtrycket igen. Efter en stund kunde Fredrik komma till sjukhuset vilket jag tyckte kändes så onödigt först.. jag skulle ju bara på kontroll. Efter ett tag så fick vi komma och prata med en läkare, han ställde lite frågor och klämde och kände på magen samt kollade mina reflexer. Sen sa han att jag blir inlagd över natten.. oj så snopen jag blev då! Jag skulle bli inlagd för kontroll var tredje timme av blodtrycket samt att mitt urin skulle samlas under 12 timmar för att det sedan skulle skickas iväg på labb. Den dagen, kvällen och natten var såå lång. Vi sov inte mycket alls men vi båda fick stanna iallafall och sova i varsin säng.
Kl 12 på tisdagen så gjordes en undersökning för att se hur mogen jag var, livmodertappen var 2,5 cm lång och mjuk, jag var öppen 0,5-1,5 cm. En hinnsvepning gjordes. Ajaj! Då bestämdes det att jag skulle sättas igång eftersom havandeskapsförgiftningen knappast skulle ge med sig. Kl 13 kördes en CTG och jag fick första dosen Cytotec. Kl 15.20 fick jag andra dosen Cytotec och då hade jag börjat få sammandragningar. Sedan höll det på så varannan timme att jag fick Cytotec fram till 03.47 natten mot onsdag. Den natten fick inte Fredrik stanna, jag var bara öppen 1,5 cm så det var ingen risk att något skulle hända supersnabbt. Jag duschade då jag hade fått regelbundna sammandragningar som verkligen kändes. Men det var absolut hanterbart.
Mitt blodtryck höll sig ganska stadigt på 140/90 hela tiden. Behövde inte medicineras för det. På onsdagen så blev jag kl 9 undersökt igen och hade då inte öppnat mig något mer, fick en till hinnsvepning och läkaren bestämde sedan att jag skulle fortsätta få Cytotek, 8 doser. Jag hann dock bara få en kl 9.45 då jag fick så starka sammandragningar. Promenerade runt på BB och försökte ta alla sammandragningar. Men när klockan var 11 klarade jag inte mer och ringde på klockan, hade då öppnat mig 3 cm och tappen var helt utplånad och dom bedömde att dom kunde ta hål på hinnorna. Fick flyttas över till förlossningen.
Inne på förlossningen pratade vi om hur vi ville göra med smärtlindring och sådär, jag som inte ville ha Epidural (pga alla biverkningar) hade ändrat uppfattning, haha! Ville gärna ha det nu. Lustgas var inte alls något för mig, fick typ panikkänslor av det, kände mig instängd. Kl 11.30 tog dom hål på hinnorna och då hade hon bajsat i fostervattnet. Hade då öppnat mig en cm till. Dom satte en sån skalp på hennes huvud också. Kl 12.50 fick jag Epiduralbedövningen, fick såå många värkar under tiden så var tvungen att pausa flera gånger och kände mig så dum mot narkosläkaren haha. Men han var jättebra, och ville ju att jag skulle säga till så vi pausade under tiden en värk kom. Var fortfarande öppen 4 cm vid 13.
Fick jättebra hjälp av Epiduralen i typ en halvtimme.. för sen började det göra riiiktigt ont! 13.40 fick vi ny barnmorska och undersköterska. Dom, liksom dom tidigare var så himla bra. Är så nöjd med alla vi träffat under tiden på förlossningen och BB. Kl 14 var jag öppen 9 cm. Då tvingade dom upp mig att stå, och jäklar vad arg jag blev på dom, det gjorde så ont att stå upp. Hade ok blodtryck, 130/90.
Kl 15.05 så tappade dom kontakt med mig, jag minns väldigt lite utav just det. Det kändes som att jag var där men ändå inte. Jag fick högt övertryck ser jag i min journal, vet inte om det har någon betydelse men.. hade 160/90. Iallafall så fick dom lov att trycka på stora larmknappen och det kom in massor av folk har Fredrik berättat, och läkare kom. Dom tänkte att det kunde vara krampanfall som orsakades av havandeskapsförgiftningen. Men efter lite koller så var fallet inte så, men jag var fortfarande borta i huvudet. Mina ögon försvann och jag svarade inte på tilltal. Efter ett tag så la dom mig på sidan och då blev jag lite piggare i huvudet, sedan höjde dom upp mig och jag kunde ligga på rygg igen. Då klarnade jag till och det som hände var att det blev så bebis låg på kroppspulsådern och jag fick syrebrist.
15.30 började mina krystvärkar och 16.02 föddes våran lilla Alice, 3112g och 49 cm lång, huvudomfång 35 cm. Vecka 38+1. Det var så häftigt, och inte alls så hemskt som jag hade föreställt mig, det var jobbigt tills krystvärkarna kom.
