Ångest
Ibland har jag ångest över skolan. Rätt ofta. Jag brukar speciellt tänka på det då jag sitter och tittar på tv på kvällen eller ska lägga mig. Det är då det kommer.
När jag får ångest blir jag grinig och sur, tar ut det på F som inte alls har något med det att göra. Han stöttar mig och ger mig beröm när jag behöver det. Ändå blir han offret för min ångest. Why? Jag känner mig alltid så elak efteråt men jag vet inte vad jag ska göra.
Har noll motivation till skolan, just nu känner jag bara.. nä fan, jag vill inte! Man kan ju ta en termin att vila eller så, men då hamnar jag ju inte med min klass och min studiegrupp, så det är uteslutet. Det är bara att bita ihop och vänta till sommaren. Men inte blir det vila då inte, då måste man jobba...
Vet inte hur många gånger jag bara börjat gråta för jag känner så pissigt för skolan. Och jag har bara gått en termin än.. 6 kvar. Yippieee.
Ibland funderar jag på att om det hade varit lättare om jag hade sökt jobb eller försökt få mer vikariejobb på skolan och förskolor osv. Och inte börjat plugga på en gång. Då kanske jag hade lyckats tagit körkort, för det kommer ju förmodligen få vänta då jag tycker det är nog med skolan.
Ångest.
Tänk på att dess terminer inte kommer att vara en sån stor tid av hela ditt liv. När du är klar så har du en massa viktig och bra erfarenhet och kan stolt titta tillbaka på att du tog dig igenom det även fast det var tungt ibland. Alla känner så när de börjar läsa på universitetet, även om de visar det eller ej! ;) Det bästa man kan göra är att fixa det på en gång! Senare blir det inte av. Kämpa på Elin! Lägg upp tidsplaner på dagarna och belöna dig med tv-tittande, en promenad, eller vad du nu vill pausa med. Jobba flitigt på veckorna! Jag vet att du kan klara det! =) <3